National Sections of the L5I:

Hugo Chávez uppmanar till bildande av Femte Internationalen

Printer-friendly versionPDF version

President Hugo Chávez har på ett massmöte i Caracas uppmanat till bildande av en femte international. Det här är ett uttalande från Förbundet för Femte Internationalens internationella sekretariat om den nya utvecklingen i kampen för Femte Internationalen.

Venezuelas president Hugo Chávez har meddelat att han har för avsikt att ta steg för att bilda en femte international. Förslaget hälsades med stående ovationer från delegater från 39 länder som deltog i ett ”internationellt möte för vänsterpartier” i Caracas den 20 november. De undertecknade också en gemensam förklaring som kallas Caracasöverenskommelsen (El Compromiso de Caracas).

Förbundet för Femte Internationalen har i många år argumenterat för att de angrepp på arbetarnas sociala och ekonomiska landvinningar som genomförs av kapitalistklassen under parollerna om globalisering, nyliberalism och krig mot terrorn skapat ett trängande behov av ett internationellt samordnat motstånd. På många av de internationella forum som hållits av den antikapitalistiska rörelsen och antikrigsrörelsen under de senaste tio åren har vi föreslagit konkreta steg för att grunda ett nytt globalt parti för socialistisk revolution, en femte international.

Många av de grupper som betraktar sig som anhängare till Leo Trotskij och V. I. Lenin svarade med att hävda att uppmaningen till att bilda en ny international var utopisk. De sade att tiden inte var mogen, det var ”för tidigt” eller ”för långtgående”, eftersom det inte fanns några krafter som ens var beredda att överväga ett sådant steg. Kanske Chávez initiativ kommer att väcka sådana människor – även om världskrisen 2008–2009 inte har gjort det. Det är sannerligen en skandal för organisationer som kallar sig antikapitalistiska, oavsett om de har ”trotskistiskt”, ”maoistiskt” eller ”kommunistiskt” ursprung, att det måste vara Hugo Chávez som gör denna inbjudan. Det visar i vilken utsträckning som ”extremvänstern” misslyckats med att tydligt och modigt rikta in sig på dagens behov.

Revolutionärer kan emellertid inte gå med på att anförtro initiativet till att grunda en ny arbetarinternational till överhuvudet för en borgerlig stat, dvs. en stat som försvarar kapitalistiskt ägande till produktionsmedlen och genomdriver det genom en stående armé och en poliskår mot arbetare och fattiga i Venezuela. Chávez har förvisso upprepade gånger krockat med USA-imperialismen och har under massornas tryck genomfört viktiga reformer för de folkliga klasserna beträffande sjukvård och utbildning. Men han medgav själv, i just det tal i vilket han uppmanade till bildandet av Femte Internationalen, att Venezuela förblir ett kapitalistiskt land och att statsapparaten är kapitalistisk. Det här är en avgörande fråga, oavsett hur många gånger Chávez har krockat med USA, dess latinamerikanske lakej, Colombias Alavaro Uribe och företags- och jordägareliten i Venezuela.

En international som är bunden till en sådan stat kan inte vara en arbetarinternational som åtagit sig att genomföra den socialistiska revolutionen, utan en international som drivs av borgerliga nationalister som bara är utklädda till socialister. Om den grundas under ledning av Chávez och hans borgerliga regim, kan den aldrig staka ut en inriktning mot arbetarklassens självständighet. Den skulle bli en uppstyltad stödmekanism för Chávez, Castro och hans andra allierade. Den kan till och med komma att innefatta sådana öppet pro-imperialistiska fiender till arbetarklassen som det mexikanska PRI eller de argentinska peronisterna (som också figurerade på Chávez konferens med ”vänsterpartier”). Det får inte glömmas bort att Chávez helt nyligen stödde och solidariserade sig med Mahmoud Ahmadinejads brutala repression mot arbetare, kvinnor och ungdomar i Iran som kämpar för demokratiska rättigheter och med Robert Mugabes utdragna försök att göra samma sak i Zimbabwe.

I det tjugoförsta århundradet, i en tid med en allvarlig, för att inte säga historisk kris för kapitalismen, skulle strategiska allianser med den ”progressiva” eller ”anti-imperialistiska” eller nationella bourgeoisien, för att inte tala om en gemensam international för arbetare och borgerliga nationalister, binda arbetarklassen med händer och fötter till en del av kapitalet. Det skulle blockera vägen till den socialistiska revolutionen och programmet för arbetarklassens makt. Det skulle upprepa de fel och brott som Kommunistiska Internationalen begick under Stalin. Att binda den till någon speciell stats, inte ens en arbetarstats, utrikespolitik, är inte en sund grundval för en international.

Trots den borgerliga klasskaraktären av Chávez projekt, tog den venezuelanske presidenten inte desto mindre upp ett verkligt behov. Ett behov som upplevs av miljoner arbetare, bönder och fattiga som kämpar mot kapitalistisk utsugning och imperialistiskt styre. Arbetarklassen behöver sannerligen en ny, kämpande, revolutionär international för att slå tillbaka kapitalisternas offensiv, för att förhindra regeringarna från att tvinga arbetarna att betala för krisen och också för att förhindra reaktionära, nationalistiska ”lösningar”. Därför är det nödvändigt att svara positivt på detta behov.

Att bara svara på Chávez uppmaning med negativ kritik, oavsett hur principiell den än må vara, är att strunta i den brännande frågan. Arbetarklassen och världens utblottade massor behöver verkligen en international och de behöver den NU. De behöver den för att avvärja försöken att få dem att betala kostnaderna för krisen. De behöver den för att få slut på raden av imperialistiska erövringskrig och ockupationer. De behöver den för att undsätta förtryckta nationaliteter som palestinierna och tamilerna i Sri Lanka.

Arbetarklassen och de förtryckta i världen hotas av en period med fördjupat kaos för det kapitalistiska systemet. De står inför en omfattande miljöförstöring och nya konflikter mellan stormakterna när de försöker omfördela världens naturresurser och den arbetskraft som kan exploateras; det är konflikter som bara kan sluta med ett nytt världskrig. De behöver ett globalt parti för socialistisk revolution som är oberoende av alla stater och deras härskare.

Det är därför en plikt för alla som betraktar sig som antikapitalister, som NPA i Frankrike, alla som kallar sig revolutionära socialister, kommunister, leninister och trotskister, att kombinera sina krafter och sammankalla en konferens för sina organisationer. En sådan konferens måste diskutera ett handlingsprogram för att samordna vår försvarskamp och omvandla den till ett revolutionärt motangrepp mot imperialism och kapitalism. Och den måste diskutera det slags organisation som behövs för att kämpa för ett sådant program.

Förbundet för Femte Internationalen, som, om det är möjligt, kommer att ingripa i Chávez sammankomst 2010, uppmanar alla som stöder kampen för en ny international baserad på proletärt klassoberoende och ett nytt revolutionärt program (oavsett vilket namn eller vilken siffra de för närvarande använder) att tillsammans med oss ta verkliga steg i den riktningen under 2010.

Internationella sekretariatet

Förbundet för Femte Internationalen

Navigation